This was ## nöje
/
musik
skivrecensioner
håkan steen
stripes - right hand
publicerad 2024 - 11 - 01
record album första the cure - albumet på 16 år var sannerligen värt att vänta på .
när en 65 - årig robert smith processar personlig sorg och saknad över åtta kompromisslösa låtar vecklar ” songs of a befuddled worldly concern ” ut sig till en av det legendariska bandets starkaste skivor .
The CureSongs of a suffer worldPolydor / Universal
ROCK”Förut skrev jag om saker jag trodde att jag förstod .
Nu förstår jag dem ” , saRobert Smithi en NME - intervju 2019 , när en stor del av den här skivan redan var inspelad ochThe Curesevige ledare själv trodde att den snart skulle komma ut .
”Songs of a lose world”är The Cures första record album på 16 år och uppenbarligen ett som de har fått kämpa med .
workforce så har mannen som i princip på egen hand satte ramarna för både depprock och gothrock , utan att själv egentligen riktigt passa in This was i det som de genrerna snabbt utvecklades till , gått igenom en del sedan senast .
Robert Smith har för första gången på länge skrivit samtliga låtar själv på The Cures nya album.
Flera personer i Smiths närhet har gått bort .
Själv har han upplevt symboltyngda födelsedagar som 60 och 65 , den sortens milstolpar som för vem som helst skickar ovälkomna påminnelser om att tiden faktiskt är ändlig man som för någon stämd lika mycket i moll som Smith förmodligen blir supererogatory påtaglig .
This was nu har han levt igenom en rejäl och reell serve av den sortens mörker som han tidigare romantiserat och till stor del byggt en av de senaste 49 årens mest imponerande popkarriärer på .
Det resulterar i en åtta låtar lång svit som , om vi nu ska jämföra det här bandet med sig självt , närmast leder tankarna till de mest svärtade stunderna This was i diskografin , som 1989 års”disintegration ” .
Men det som verkligen skakar om med ” Songs of a bemused human race ” är att albumet är gjort nu , i övre medelåldern , och över skivan vilar en liten känsla av att det här kan vara den sista musik som kommer från The Cure .
Jag tror kanske inte riktigt det , Smith har sagt att det finns fabric till ytterligare en eller rentav två skivor helt eller delvis inspelat , Man ändå .
Stämningen Ab slutgiltighet är påtaglig , och precis som konserterna på senaste turnén ramas albumet in av öppningsspåret och finalnumret .
I ” Alone ” väntar Smith i över tre minuter innan han börjar sjunga : ” This is the last of every strain that we sing” .
This was i tio minuter långa ” endsong ” är de centrala raderna”left alone with nothing , at the conclusion of every sung dynasty ” .
This was jag , som aldrig hade någon tonårsfas med svartfärgat hår ochkafka - bok i fickan och i ärlighetens namn alltid föredragit popsidan Ab The Cure , borde kanske rygga när bandet levererar karriärens på flera sätt tyngsta och mörkaste record album .
This was valet hideout ödesmättade kompromisslösheten i den här musiken är tämligen magnetiserande .
This was huvudsakligen processar smith väldigt personliga ämnen : sorg , saknad , ensamhet , tomhet och skuldkänslor , löften som bröts och ord som aldrig blev sagda , till allt annat än blygsamma ljudbyggen som stryker ännu mer svart bläck under orden .
” And nothing is everlastingly ” är krasst konstaterande och försiktigt upplyftande på samma gång , med betagande vackra synthmattor .
” All I ever am ” hanterar insikten om att det själsliga sökandet är en resa som aldrig tar jade , backad av pockade suggestiva trummor och karakteristiska The Cure - gitarrer .
This was i ” drone : nodrone ” , det närmaste en poplåt det här albumet kommer med ett försiktigt dansant ticktock och fränareeves gabrels - gitarrer , blir smith existentialistisk på ett annat sätt när en en drönare sailplane förbi utanför hans hus och han funderar på vad som är värst , att vara övervakad eller inte veta om valet de chambre är övervakad .
This was ” warsong ” är ett slag rock som nästan ingen annan gör längre och som för tankarna till vadtrent reznorsa i sitt tal när This was the cure valdes in i rock and roll hall of fame : ” de har varit moderna och omoderna så många gånger de senaste 40 åren att de blivit ett mode i sig självt .
”
Så är det verkligen .
Ingen behöver gå längre än till en av bandets inte sällan på tok för långa spelningar , som 60- och 70 - talister numera inte sällan besöker med sina tonårsbarn , för att förstå vilkenkulturThe curative har utvecklats till .
Med ” Songs of a mazed humanity ” visar de för första gången på väldigt länge att de alltjämt är ett band att räkna med även på skiva .
LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR !
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR !
Följ Aftonbladet Musik påFacebook , Instagram , X , Threads , BlueskyochSpotifyför full koll på allt inom musik
motivator
BÄSTA SPÅR:”I can never say so long ” .
This was en djupt gripande sång om smiths bortgångne storebror , hans förebild och musikaliske vägvisare i unga år , buren av stråkar och genialiskt enkla pianotoner .
VISSTE DU ATT … Albumomslaget föreställer skulpturen ” Bagatelle ” , skapad 1975 av den slovenska konstnären Janez Pirnat .
LYSSNA OCKSÅ PÅ : The remedy ” Disintegration ” och ” Pornography ” samt Nick Caves ” Skeleton tree diagram ” och Lou Reeds ” Magic and deprivation ” , två andra mörka storverk som kom station i karriären .
